Påskturneringen 2018 är över, och inför den sista ronden var det tydligt att det var laddat för ett dramatiskt avslut. Bengt Lindberg var i ensam ledning med 7 poäng av 7 möjliga. På andra plats låg Hans Tikkanen. Därefter följde ett koppel av inte mindre än 7 spelare på 5,5 poäng och ytterligare 9 spelare på 5 poäng. För Lindberg kunde det alltså inte bli sämre än andraplats, med delad prissumma. Men för Tikkanen skulle en förlust innebära ett långt fall på resultattabellen. En ren final där de två toppspelarna gör upp om turneringssegern är en så bra avslutning som man kan hoppas på.
Ställning efter rond 7
Klockan var nio, och ronden startade. Jag tittade upp på livebrädena och såg att det inte var något drag på förstabordet. Kanske tekniskt fel? Eller satt Tikkanen och dividerade med sig själv om öppningsdraget? När jag tittade igen efter några minuter insåg jag att Lindberg satt ensam vid bordet. Var är Tikkanen? Är det ett försök till psykning? Har han försovit sig? Eller har han rentav brutit turneringen? Oväntat, tyckte jag. Klockan blev tio över nio, och sedan kvart över nio. Han måste ha glömt bort att ronden börjar tidigare än övriga dagar, tänkte jag. En walkover på toppbordet i sista rond är inget bra slut på turneringen. Så jag gick ut ur spellokalen för att se om receptionen kunde ringa upp till hans rum och meddela att partiet har börjat. Utanför lokalen möttes jag av en mycket stressad sverigemästare. Med snabba steg drog han sin stora rullväska över kullerstenen. Han förklarade att han hade missat den tidigare starttiden. Ok. I alla fall bra för turneringen att toppstriden blev av.
Nedan berättar Hans Tikkanen själv om upplevelsen och partiet.
När jag 13 minuter över nio insåg att ronden visst började klockan nio blev det bråttom. Allt ner i väskan, utcheckad och vid brädet fem mintuter senare med blodet pumpandes i örnonen. Så ska man inte göra!
Slängde iväg mitt planerade 1.d4 och drog några drag á tempo, vilket man inte heller ska göra! Ta det lugnt först och hitta fokus.
Mitt lilla missöde gjorde inte så mycket, utan vi hamnade via en dragomkastning i ett av mina tänkta system. Inte för att jag har någon koll på det, men hade sett min klubbkamrat Axel Smith spela det några veckor tidigare i elitserien och fått en bra ställning, så jag var nyfiken på att prova.
Jag spendarade alldeles för mycket tid men fick den press jag önskade och vann till sist löparparet. Precis en sån ställning jag ville ha, jag kunde försöka länge utan någon egentlig risk. I och för sig behövde jag vinna för att komma ifatt, men det hade varit jobbigt att avsluta med en förlust igen, så press med säkerhetsnät kändes bra. Bengt ställde upp sig sunt och det såg svårt ut att bryta igenom, men istället för att backa damen valde han byte vilket jag blev glad för. Dam och springare är ju notoriskt starka tillsammans, så tror det kompenserar bättre för löparparet än det rena slutspelet med löparpar mot löpare + springare.
Bengt försökte byta bort löparparet vilket jag undvek, för med så lite tid kvar kunde jag inte se hur jag skulle kunna bryta igenom en möjlig fort-ställning. Här hade jag gärna tagit tillbaka mina bortslösade 18 minuter, för senare i partiet ångrade jag mig och insåg hur jag förmoligen kunde vunnit det. Jag försökte få till något liknande, men det tilläts ej. Efter att ha undvikit löparbytet kom mina pjäser väldigt passivt, men successivt kunde jag aktivera dem. När jag började bli aktiv kändes det som att jag skulle kunna ha något bra, men lyckades inte få till något. Bengt försvarade sig framgångsrikt. Dock är det mycket jobbigare att vara försvararen i en sån här situation – att behöva remi men veta att motståndaren kommer spela så länge det bara går.
Båda spelarna är under tidspress
När jag nästan helt hade gett upp hoppet och tagit remi för att inte riskera att förlora med så lite tid kvar kom det ett misstag när löparbyte åter erbjöds. Det föll en bonde och med två fribönder på var sin sida brädet blev det svårt för kungen och springaren att hålla mot, i alla fall i praktiskt spel. Med lite kungsmanövrar fram och tillbaka och försiktighet för springarschackar/offer på b-bonden kunde jag plocka upp hans sista bonde och driva ner b-bonden.
Efter att ha varit i ledning hela tävlingen och av vad jag spelmässigt lyckats se hade Bengt varit en värdig vinnare, men man måste ju själviskt försöka vinna, och den här gången lyckades det för mig.
Tack för i år!
Mvh Hans
Med den dramatiska avslutningen lyckades Hans Tikkanen vinna påskturneringen för andra året i rad, med minsta möjliga marginal – en halv kvalitetspoäng före Bengt Lindberg. Vi gratulerar båda spelare till resultatet. Det var ett spännande slut på en mycket tuff och jämn turnering. Turneringsledningen tackar alla som deltagit och önskar alla välkomna igen nästa år.
På klubbens vägnar,
Jostein Langstrand